jag kom på att jag kunde placera min älskade TJ i fönstret (jag har inget skrivbord att ställa datorn på längre), vilket blev allt annat än sämre. sitter i sängen med duntäcket om mig och dricker mjölk, direkt ur paketet. utanför blåser det i de snart helt lövlösa träden (lövlös är tydligen ett ord, det blev inget rött, krusigt streck under iallafall) och jag ser himlen som faktiskt är lite blå. gillar molnen. min vilda, vackra hund, vissla, ligger ihopkurad vid min kudde. vi ska gå en promenad till ica och köpa smör sen, så jag kan baka brownies igen. men först... lyssnar på regina spektor. har den känslan. lite nervös. utmanar mig själv imorgon. beställde skinnhandskar från la redoute, äntligen. med 40% rabatt och gratis frakt. hoppas de passar! anmäler mig till reseledarkursen snart. när pengarna trillat in. då är det definitivt. på riktigt. jag har redan bestämt mig, men snart kommer jag kunna planera resan på riktigt. österrike i tio dagar. mmmm. jag ska ta en dusch och göra mig fin, så tanten på ica blir lite avundsjuk att hon inte är sådär ung och snygg, som jag. och juste, kängorna ska jag ta ner från vinden. det ska bli åtta minusgrader imorgon. pussciao.

jag har börjat bygga grunden, den växer långsamt. grunden till världens bästa självkänsla. någonstans så vet jag att det är viktigare än allt annat och strävar mot det mest hela tiden, men på fel sätt. och misslyckas så totalt, om och om igen. men jag anstränger mig som fan! och det gör det hela så mycket värre. eftersom jag inte lyckas. och jag tror hela tiden att den här gången, då ska jag ansträng mig liiiite mer och det ska lyckas. tillslut. jag ska klara av att ta mig över kanten, den här gången. det saknades bara lite, vilket jag har nu, så nu ska det gå. men det gör det ju aldrig. och det enda som verkligen gör mig på bra humör, det är att vara med andra. spendera tid med fina personer i min närhet. min familj. nära vänner. okända, arbetskamrater, kunder, imaginära. men inte mig själv. och det är det jag tror att jag ska klara av. att jag bara måste klara mig över kanten, ensam, på egen hand, för att sedan äntligen trivas med mig själv, jämt. så jag söker mig till ensamheten. och det blir inte bättre. för det är ju det som får det att gå så långsamt framåt. det är istället andra som får min entusiasm att komma fram och mina ögon att glöda. jag vill ju så mycket. men jag kan inte göra det utan andra. utan dig. 

nu har jag brutit mitt eget löfte. jag skulle sova innan tolv. attans. misslyckande. men jag fick ut ganska mycket av den extra timmen jag var vaken. och jag mår bra och har motivation. så jag kan sova en timme längre i natt utan att få dåligt samvete. älskar det. godnatt. jag jobbar på att strukturera känslor och jag gillar att uttrycka mig i skrift. men jag måste bli bättre.

"Normal is not something to aspire to, it's something to get away from." — Jodie Foster

världens mest underbara människa. för det tycker jag.

måste påminna mig själv ibland hur sjukt fantastiskt det är att ha ett jobb. pengarna kommer snart rulla in, underbart! och jobbet är en typ av terapi i sig. när jag jobbat klart idag kommer jag vara mer än satisfied. 

det är kallt idag, så jag plockar fram mina kängor, äntligen. hört att det har snöat i vissa delar av sverige, can't wait! och jag vill åka skidor och dricka glögg och träffa nya människor och äta pepparkakor och sjunga julsånger och utmana mig själv med någonting jag aldrig gjort förut. måste göra något galet snart. en åmålsresa kanske? soph? 

idag mådde jag bra tack vare en gammal vän, jobbet och två glas vin. helt fruktansvärt härlig känsla man får av vin ibland. såg en lustig film och njöt av underbart goda brownies jag själv skapat tidigare i veckan. tillsammans med vinet smakade de ännu godare. precis en fredag som jag ville ha den. skapar mig en framtid. försöker att inte falla tillbaka, lyckas delvis. men han finns där och drar och jag vet inte hur mycket jag ska släppa efter. ibland vill jag bara ha någon där. godnatt alla trogna läsare.

- iPod classic
- hårfön
- skinnhandskar
- te
- strumpor

nu har jag äntligen bakat brownies ur leilas underbara kokbok. tycker om lediga dagar trots att jag blir stressad av att jag slösar bort dem totalt. fast idag har jag faktiskt varit lite bra. ansökt om reseledarjobbet, gjort en budget, diskat, bakat och faktsiskt ätit mat. lyssnar på gammal bra musik. snart ska jag spontanåka in till stan med min hund och spontanringa någon för jag är uttråkad och vill hitta på något. jag har inga pengar, dock. vad hittar man på då..? vill åka på konsert (såklart).

väldans vilket vackert väder vi välkomnas av vid vandrande.

kunde inte låta bli: gilla!

"Tack för din ansökan angående jobb som reseledare hos STS Alpresor.

flopp.

jag var i stockholm i veckan och hade tre underbara dagar. 

hejdå.

gillar olika. olika människor. det är nog det som driver mig. och jag tycker om mitt liv just nu. som fan. subway är inte bara pengar. och jag är trött och har ingenting intressant i huvudet (eller jo, jävligt mycket, men det kommer aldrig kunna skrivas ner ikväll) så jag undrar vafan jag sitter här för. nej nu ska jag sova. godnattlåten: Cat Power – Fool

- hårfön

det känns så bra, egentligen. en del. och en del känns inte alls. vilket inte känns så bra. jag jobbar ihjäl mig. älskar det på ett sätt. hatar det på ett annat. men jag mår förhållandevis bra. förvånande nog. fantastiskt. idag fick jag äran att välja vilken musik som skulle spelas på subway(: glad tjej som fick en massa besök av en massa bra människor OCH lyssna på fin musik(: och hon jag jobbar med kan vara en av de mest positiva människorna jag någonsin träffat. hjärta på det. typ. godnatt nu.

ett långt inlägg. kanske. kanske tid för det nu. jag har så mycket i huvudet att det faktiskt är möjligt. men det skulle bli så mycket skit. så mycket jag egentligen inte vill skriva. som jag inte ens vill tänka och än mindre sätta ord på, skriftligt. jag trodde det hade vänt. att det var mina trogna hormoner som spökade igen. men det verkar vara mer än så. på gott och ont. så jävla svängigt. nu när jag äntligen tagit steget tillbaka i det normala svänger det till igen och jag mår sådär illa som jag gör ibland. när det inte stämmer. när jag går och oroar mig hela tiden. lyssnar på regnet och trycker i mig mat för jag är så jävla hungrig men aptiten finns inte. och jag vet att det kommer hålla i ett tag. och undrar i mitt bakhuvud vad som ska få det att försvinna den här gången. inte är det att krypa in i mitt skal igen och hålla mig ifrån allt som heter socialt umgänge? jobba fötterna blodiga och fylla alla timmar med allt som inte är tankar? vill inte riktigt komma fram till något utan bara låta tiden gå. gå och gå och gå och göra allting ännu mer outhärdligt. det blir bara värre för varje gång. varje svacka. vet men vågar inte. tror att det kan bli bättre, att det är värt att försöka och försöka. samtidigt som jag egentligen vet. innerst inne. men har varken modet eller orken. konsekvenser, juste. jag har lite svårt för det där. vill inte ens tänka så långt. det är för långt. rätt ska vara rätt. och både rätt och fel kommer just i det här inte bli något annat än fel. som det ser ut nu.  fast jag ser inte ut. det är mörkt. men jag hör att det regnar. som fan. mot altantaket. och halva jag är lite glad att jag är inomhus där det är torrt, samtidigt som resten vill promenera i all evighet. i regnet om det nu ska vara så. vill få ut allt ur mig på riktigt. det här är bara löjligt. en start idag. en bra start. med en vän som bor alldeles för långt bort. så långt att man varken har tid eller pengar att besöka. sjukt. ska det vara så verkligen? men jag har bestämt mig. jag stannar inte här. det går inte. jag kan inte. och imorgon ska jag...kanske äta nyttigt. om något alls. jag mår så jävla illa.