att trivas på distans, med distans till allt. att vara förbannad och inte veta om man kommer ha något jobb. att lyssna på extremt bra musik. att känna sig snygg. att längta till London och faktiskt veta att man ska dit snart. att vilja umgås med personer man knappt känner. att våga säga vad man egentligen tänker. att le tills kinderna krampar.

det är sådant som är 2011.

fantastiskt vad mycket bättre allting ändå känns när det är mörkt. när man går hem efter en trevlig kväll med helt fantastiska människor och lyssnar på musik och känner sig som en del, en liten men ack så viktig, av allt som existerar. när allt är tyst och mörkt och det är sådär lagom kallt och stjärnklart och snö överallt. tycker om att vara en del av någonting. det här året inleds så tomt och ensamt. jag har ingen självklar, någonstans. ingen klass, knappt några arbetskamrater, ingen att hålla handen och dela allting med. vänner blir så viktiga. och familjen. alldeles för viktig. jag är så rädd för allting att jag nästan skäms. 

2011 ska iallafall innehålla:

gott nytt år var det ja.

kan inte bestämma mig riktigt. om jag vill göra om designen helt eller bara ändra litegrann och hur mycket då. om det ska vara färgerna eller formerna och hur extremt avancerat jag ska göra det. för jag trivs lite här. och sådär jättebra är jag inte på html, nej. funderar på detta och sover lite i ganska god tid. imorgon färgas hår och mellandagsrea-handlas och jobbas det. det ser jag fram emot, sjuk eller inte. I'll do it! so long.

TVÅ LÅTAR SÅDÄR:

UNDER KONSTRUKTION! PLEASE, BE PATIENT.

I must get stronger. I must learn how to work things out. I must learn how to get up again, even if it's not as easy as I remember it. I must learn of mistakes, but first I must make them. I must cry and stop crying. I must understand the difference between needs and wants. I must strengthen my better sides and learn how to accept the less good. I must trust my own instincts. I must be a better friend. I must try my best in every situation. I must see the good in life, in people, in things and every scenario. I must smile more.

And I must do this on my own. Without you.

» I love the signs that makes me remember you're real «

nöjd och glad, lycklig och avslappnad. ler och känner mig mer levande än på länge. drar duntäcket tätt omkring mig och tänker på allt fint som finns i världen. allt fint och alla fina som jag vill ge så mycket. försöker och lyckas faktiskt visa lite av den uppskattning som så subtilt bubblar i mig och vill fram. vill så gärna att de som verkligen betyder ska förstå, utan att det blir opersonligt. hoppas att jag lyckas. njuter av känslan att jag äntligen kan uppskatta det som är bra, det som gör livet lite vackrare och lite mer värt att leva. kan inte se ett enda fel i någonting just nu, och det är säkert meningen att det ska krossas alldeles snart. men jag passar på och tar vara på de sekunder jag befinner mig i detta, nu för tiden sällsynta, tillstånd.
det ligger en pojke i mitt rum. det känns märkligt, jag behöver tid för mig själv. men ändå en trygghet. jag vet att det kommer vara någon här när jag vaknar, även om det bara är Max, kusinen, som fått sovplatsen på golvet. begär inte så mycket mer av någonting just nu. ber mest av allt om att få behålla sinnesstämningen, så länge det bara går. hoppas ni har haft en jul som fått er att må bra och känna er uppskattade :) annars kan ni reklamera den, tycker jag. sov gott eller vad ni nu har för er :3

idag ska jag mest mysa i min nya tröja, trycka julgodis, umgås med släkt, promenera, tänka på alla jag tycker om, äta julmat, slita upp paket, skratta, ge bort glädje och se på kalle så klart. hoppas er dag blir minst lika bra som min!

if you were here, winter wouldn't pass quite so slow. and if you were here then I'd have a choice to live not be alone.
but every morning I wake beside myself.

färgerna i bilderna blir så annorlunda. de blir alldeles för färgstarka för vissa (sophia), inte alls så snygga som de är när jag laddar upp dem vafan. ahwell.

tisdagar är dagar som för det mesta, genom tiderna, alltid har varit bra. idag har varit fantastisk. tack vare människor jag trivs förbannat bra med. det känns som om jag inte kommer hitta lika självklara guldkorn att umgås med, när jag utforskar världen. provar någonting annat. då blir jag alltid lika rädd. det är svårt att lämna hemma då. det känns som om jag skulle kunna stanna kvar. för de är så bra. så tillräckliga. mer än tillräckliga. om jag flyr iväg vet jag aldrig vad jag får. om jag får. när jag får. hur. och hur skulle de nya kunna vara lika bra som de gamla? stannar här några månader till. tills jag glömt lite hur det är att inte känna någon och tror att det kommer bli fruktansvärt kul att träffa nya människor. det kanske jag gör sen också. hoppas så ögonen tåras.

jag klippte av mitt hår. lite av det. eller ganska mycket. man får ta tag i det som frisören inte lyckas med. frisörjävel. och jätteduktig kan jag inte påstå att jag är. så vi får se hur det ser ut imorgon. hä.

» at least I spend a lot of time smiling «

musik är så många känslor och sinnestillstånd och påverkar mig alldeles för mycket för att vara nyttigt. bra för hjärtat. jag vet inte, för hjärnan ställer till det. hatar årstiden. förbannar mörkret. längtar efter sommaren. och egentligen är det här det bästa jag vet. i helvete. samma visa varje år. inga piller nu bara. förbättring? 
jag ska låta det vara och njuta av det som är och kommer, även om det skär i mig när jag tänker på det jag lagt åt sidan. om tiden får gå så kommer det snart något eller någon som räddar mig, på ett eller annat sätt. för det verkar inte som om jag är kapabel till att förändra någonting själv. uh. lyssnar iallafall på den här låten, på månskenspromenad. och kände mig levande.

fick igång familjen att se på rent. tycker om musiken i bakgrunden när jag halvstädar och halvsorterar kläder. gillar att det inte blir några röda vågiga streck under halvstädar och halvsorterar. välkänt uttryck, tydligen. clementiner hör julen till. liksom alldeles för mycket godis. sprang till ica i hagelovädret och postade julkort. jag har inte skickat julkort ordentligt på några år. kändes riktigt bra. ingenting planerat. det var spontant. bra sara. min vecka i österrike känns avlägsen och jag tar snart bort facebook igen. det tjänar ingenting till att ha den där. snart kommer de som bor så långt borta, hem igen! fjärilar i magen nästan. fantastiskt.
jag vill också åka bort.

veckans album: Modest Mouse – Good News For People Who Love Bad News

jag började veckan efter hemkomsten med att jobba. det kändes bättre än väntat. jag tyckte om tryggheten i det, att göra någonting jag kan. det är inte alls långt kvar till jul och jag får fan ta å passa på nu, innan jag jobbar bort alla mellandagarna. stressen kommer krypande men jag vägrar. vill helst bara ta det lugnt och umgås. med familjen allramest. och de finaste såklart. helst många på en gång, och bara ha det bra. sen kan jag se fram emot nya saker. frågan är bara vad :)

jag har så mycket att ta igen. sömnen, framförallt. det känns så overkligt att vara hemma igen.
får mig att uppskatta det så mycket mer, det är bra :)