tisdagar är dagar som för det mesta, genom tiderna, alltid har varit bra. idag har varit fantastisk. tack vare människor jag trivs förbannat bra med. det känns som om jag inte kommer hitta lika självklara guldkorn att umgås med, när jag utforskar världen. provar någonting annat. då blir jag alltid lika rädd. det är svårt att lämna hemma då. det känns som om jag skulle kunna stanna kvar. för de är så bra. så tillräckliga. mer än tillräckliga. om jag flyr iväg vet jag aldrig vad jag får. om jag får. när jag får. hur. och hur skulle de nya kunna vara lika bra som de gamla? stannar här några månader till. tills jag glömt lite hur det är att inte känna någon och tror att det kommer bli fruktansvärt kul att träffa nya människor. det kanske jag gör sen också. hoppas så ögonen tåras.

jag klippte av mitt hår. lite av det. eller ganska mycket. man får ta tag i det som frisören inte lyckas med. frisörjävel. och jätteduktig kan jag inte påstå att jag är. så vi får se hur det ser ut imorgon. hä.