men det är så olika. så stört jävla olika. allting släng som, blir annorlunda, större, märkligare, farligare, försvinner längre bort eller kommer så obehagligt nära. 
njuter lite. av det som är nu. 
det som är nu, just precis nu, består av en tickande väggklocka, ett alldeles för stort äpple som man egentligen borde äta till lunch, en påse med barbi-Q chips och en lugn känsla i magen som låter mig njuta. trots att jag ska upp med tuppen imorgon.
ska njuta av varje sekund, precis det ögonblicket den är.
som jag gjorde (på tal om tupp) den morgonen i grekland när jag bestämde mig för att springa. tidigt, tidigt. innan någon stigit upp (inte ens solen) och tupparna precis började gala.
eller som jag gjorde idag, på promenad med finaste gabriel. 
ska försöka att inte stressa upp mig. hetsa mig till att ta vara på tiden, för den kommer inte tillbaka. men det är ju så. så jag alltid tänker. det som driver mig, ibland. hetsar mig. att sova känns ibland som att kasta bort timmar. om man inte sover bredvid någon. och det gör man inte. men just i natt känner jag på mig att jag kommer sova fantastiskt gott.

(jag är så full av ord att jag snart skriver en bok. den ska handla om dig.)