jag jobbar faktiskt. orkar ingenting. orkar inte träffa någon eller vilja träffa någon eller tänka eller planera eller någonting. låter dagarna gå och blir lite glad när jag inser hur mycket jag kommer jobba och hur mycket pengar jag kommer tjäna och hur bra det får mig att känna mig. annars försöker jag inte så mycket. överlever mest. men jag vill inte verka deppig eller så, nejnej. bara det att jag inte är någonting alls och inte vill vara det heller just nu. så...i won't be here either, i guess. allt för att inte tänka. sova bort hela dagen och jobba imorgon. fint.