jag har svårt att beskriva i ord hur det känns. även musiken sviker mig just nu, det är som om jag skulle kunna släppa lite grann och må så jävla uselt. och det är sådan musik som omger mig nu. hälften av mig vill så gärna må dåligt, isolera mig under duntäcket med musiken som får mig att känna mig som...a heartbroken teenager. men det gör jag ju inte. andra halvan vill så gärna...have the time of her life. mellantinget blir...aningen svårtytt. så jag väljer att må lite halvbradåligt och lyssna på underbara kashmir. och jag mår väl som jag förtjänar och orkar inte göra någonting åt det. jag vet ju hur jävla bra det kommer bli.