jag öppnar msn-konversationen, bara för att få se visningsbilden. löjligt. jag vågar inte skriva någonting, men jag vill så gärna förklara. allting. jag vet att det kommer kännas bättre, men det känns som om det har gått så lång tid. och jag känner mig så ytlig. men jag behöver verkligen ordna upp saker. kanske är det ett steg på vägen. kanske är det precis det som behövs för att jag ska kunna släppa de värsta känslorna från denna hösten. det är väl värt ett försök, men jag vill inte sabba det. tycker att det är för viktigt. löjligt. jag har skjutit upp det  för länge. det är bara en grej i mitt huvud som jag själv förstorar upp. det är mitt eget fel. men det har ändå hjälpt mig så sjukt mycket. jag vill så gärna att det ska vara någonting som tar mig framåt, utvecklar mig, stärker mig. inte drar ner mig och gör mig sommarsaknande. den kommer ju aldrig tillbaka ändå. och jag kan inte göra så mycket åt att jag inte tog tag i det tidigare. löjligt. jag vill inte lämna Sverige i det här tillståndet. 

det är ändå förhållandevis bra. jag gick, ensam och osäker, till ett café. satt och drack kaffe, visste inte vilken musik jag skulle lyssna på. ville inte förstöra känslan i den. tänker att jag kommer förknippa musiken med de känslor jag har när jag lyssnar på den nu. och det vill jag inte. då är det ju förstört. efter en halvtimmes kaffedrickande mådde jag bättre. det är lustigt. tiden gör under. det är lustigt. vill inte vara beroende av någon annan, så det var bra. skönt. 

framtiden är så osäker. vill så gärna att det ska bli bra. det känns inte bra, trots att det är det. trots allt fint jag har, allt roligt jag gör, alla underbara människor som ändå bryr sig om mig finns inte känslan där. jag vet inte vad jag ska göra åt det, försöker och försöker, men det går inte. det sitter i mitt huvud. skyller på att jag är hormonell. men jag vill kunna bestämma själv. jag vill känna att jag har någon eller något bakom mig när jag åker iväg, att jag har någonting att komma hem till igen, någon att skicka små uppdateringar från alperna till. och det har jag ju. men det är någonting med känslan. att det ska vara så svårt att ta tag i det själv och förändra! chillar lite och tar dagen som den kommer. jag har nästan packat klart. men ja, jag tycker om allting egentligen. det sitter i mitt huvud. jag behöver nog komma bort lite.