eller nej, men springer runt och pratar om fiskar med svenskar, om kebabverktyg med tyskar, skrattar mig gråtfärdig av ingenting och äter mesostmackor, som vanligt. dricker sådant där vatten på flaska som är så onödigt och längtar som en galning till på måndag!! ler ler ler åt att det är så bra ibland, drar iväg en felstavning och kiknar av skratt, vet hur trött jag är och hur mycket jag har att fixa innan jag kan slappna av och sova mina sista natt innan Münchenresan. hur mycket jag ser fram emot München?! bloggar ju här också ju, om det är av intresse. inte så regelbundna uppdateringar, men det verkar ni ju vana vid. aight? :3 liv! det är himla bra just nu, drar in luften och känslan omkring mig och njuter sådär som jag vet att jag måste passa på att göra. går nog inte och köper frimärken i natt. då kommer jag aldrig somna! packar klart och sover. snart. tiden går fort när man har roligt och nu är det bara tre dagar och inte ens tjugo timmar tills han är här! i mitt land i min stad i min lägenhet i mitt numera liv i min familj i min vardag i min närhet så nära som det bara går och hela jag blir galen och vill allra helst bara snabbspola livet litelite för att sedan pausa. men den här helgen kommer bli så jävla bra så det är lugnt. fan, ni hör mina förhoppningar/förväntningar? ajaj, anar oråd. kanhända att den blir totalt misslyckad också. blrp. 

energinivå: 9 av 10.

kunde inte ens köpa mig lycklig, och känner mig återigen sådär övergiven och fattig och hopplös. och trött som jag är orkar jag mig inte ens ut i solen. försöker läsa en bok men ögonen vill inte riktigt heller vakna idag. han sa till och med att jag såg helt förstörd ut. hur kan det hända efter nio timmars sömn? ska leka med ett litet barn i två timmar idag. det är mitt jobb. ser så mycket fram emot helgen, för jag vet att det kommer kännas så mycket bättre när jag får komma bort ett tag. och sen är R här, i en hel vecka. och det är en sådan lättnad samtidigt som jag är så rädd för allting, hela tiden. iallafall, ska sluta klaga och gnälla och göra något åt saken. kanske. ibland vänder det. åh, det känns som om det är januari igen! tror november och januari är de värsta månaderna, är det så?

vaknar tidigt av ljuset och drömmar jag inte minns men som lämnar en oroande känsla efter sig. älskar och förbannar solens strålar, äter en god frukost och dricker sådant gott vaniljte från Lidl. går till Mediamarkt och köper mig lycklig nu.

hatar för tillfället distansförhållanden och lack of communication och att anpassa mig till allt & alla och att det totalt förstörde en i övrig så himla fin dag & kommer ta min sömn för jag måste baka cakes of anger hela natten för att få det ur mig eftersom ingen är här som jag kan skrika på och det kommer göra mig död och arg och ledsen och trött och förbannad och besviken och tråkig imorgon.

besvikelser&kvällspromenader. ska köpa frimärken, då. och skicka vykort till Sverige, till vänner jag faktiskt har och kan räkna med. blä, Tyskland. ge dig nu.

kan inte bestämma mig om jag är hungrig eller inte, för jag har inte mycket till mat. orkar inte laga något och vägrar äta pasta med tomatsås två gånger samma dag. fryser ihjäl lite och snabbvärmer upp rummet med mitt häftiga element. men akta! inte för länge, tänk på elkostnaderna! klä dig istället, kvinna. dricker omåttliga mängder te, äter inte alls lika mycket choklad längre. utan tränar. tränar tränar tränar. regelbundet som satan, och det är så jävla underbart. gör progress på jobbet och älskar barnen. redigerar bilder från föregående vecka, då jag hade finbesök av syster. vilket får mig osökt att tänka på att jag får ytterligare finbesök, om inte något finare?, om elva dagar! åh herre! glädjebomber exploderar inom mig när jag tänker på det åh! imorgon ska jag göra det jag tycker allra bäst om: baka kaka, laga mat, leka med barn, fika och träna. kan ha världens bästa jobb? kan ha så dålig lön att ni inte får några julklappar. okej? kan trivas som satan ändå, för pengar är inte allt. trots att det kostar en förmögenhet att ta sig till Berlin kanske kanske jag fixar det i december? vore det inte fantastiskt! och på tal om december ska jag gå lucia ;o det finns en sk svensk klubb i Tuttlingen, som Johns finlandssvensktalande föräldrar är medlemmar i. och jag har blivit tillfrågad om jag kan tänka mig att ta på mig detta hedersfyllda uppdrag - absolut! bilder var det ja...

med en annorlunda hjärna hade jag nöjt mig så lätt. i en annorlunda värld. hur är det med visioner? är de till för att uppmuntra till hårt arbete för att nå dem eller för att bevisa hur oduglig man verkligen är? verkligheten sticker hål på alla bubblor av föreställningar om ett perfekt liv, sådär så man förtvlivlat faller ihop varje gång man inser att man aldrig kommer leva precis som det ideal man bildat i sitt huvud. tvingar mig själv till att vara nöjd. 

vi pratade om utopia idag. jag tror att man måste sträva efter något, men det finns kanske en gräns. jag tror någon måste berätta för mig, var den gränsen går. det räcker inte att jag intalar mig själv att allt är okej. det måste upplevas också.

bitar av mitt hjärta befinner sig där just nu. lagom splittrat, med sex timmars tidskillnad. och det är väl inte morgon där än kanske, lite för tidigt. här i Tyskland däremot har klockan just passerat tio, vädret är inte alls lika fint som det varit de tidigare mornarna, lite grått och opaciteten är högre. tror att solen kommer titta fram senare. ska försöka genomlida de kommande två veckorna, tills han kommer hit om exakt två veckor och åtta timmar. åh! 

intalar mig att det inte kommer bli några som helst problem. jag har ju te, mesost, nyfärgat hår, choklad, några trevliga vänner, barnen, tyskakursen, bra väder, en fantastiskt fin skog, böcker att läsa, kaffe, musik att lyssna på, fina flat mates, en gitarr och förmågan att göra någonting bra av det. jafan. det har jag.