omöjligt att andas med näsan, känner ingen smak av varken den antagligen goda caesarsalladen eller varma chokladen med grädde, ser dåligt och känner mig helt svullen i hela ansiktet. det är ändå rätt jobbigt att vara sjuk. ibland kan jag önska mig ofrisk för att ha en anledning att sitta hemma och äta glass och se på film efter film utan att få dåligt samvete. måste på något sätt få mig själv att komma ihåg hur jävla vidrigt det är och hur allting känns meningslöst och långt borta. - lite som när jag ibland kan önska mig heartbroken för att få må lite dåligt, av en vettig anledning. måste påminna mig själv att det faktiskt finns en anledning till att man inte vill vara vare sig hjärttrasig eller sjuk. det får mig att, för en kort tid åtminstone, uppskatta en fungerande kropp mycket mer, en hjärna som presterar och ett hjärta som är någorlunda helt. likaså livet i stort. nu ska jag inte gå och bli sådär tokigt djup men oj, vad jag måste lära mig ta vara på livet. för jag har det kvar. jag har så mycket att ge och jag ska fan inte ge upp än!

lyssnar på musik och ler åt de lustiga pojkarna utanför fönstret som vinkar och hoppar och försöker få mig att öppna dörren, målar hjärtan på rutan och skriker genom dörrspringan. is this it? strokes. kan inte välja vilken verklighet jag vill ha. måste jag välja? då väljer jag bort. det är det värsta. snart åker jag till sälen. och snart är det mars. det ska bli en annorlunda månad. jo. nu ska jag värma en fryst subwaykaka i micron och äta tillsammans med colalingondrickan<3 mmmjuste. 

jag bad om någonting radikalt, och det var precis vad jag fick. det var inte riktigt vad jag syftade på, jag önskade inte någon död. trots allt det hemska har det som hänt ändå medfört vissa positiva förändringar. jag förstår nu vikten av vänner och människor i övrigt. jag har tydligt märkt betydelsen av att bry sig om andra, även de man inte känner så väl. 

igår firade vi en fin tös som fyllde 20 år. vi satt på guldapan och drack vackra alkoholfria drinkar. jag glömde oturligt nog min plånbok på en buss tidigare på kvällen så jag hade en orolig känsla i magen hela kvällen. men en osvensk man ringde och sa att han hade hittat den, att jag kunde komma förbi hans hem på gruvlyckan idag. turligt nog hade han vägarna förbi centrum så jag kunde möta upp honom där istället. kändes bättre. det finns ärliga människor och jag hade en fantastisk tur att det var just han som plockade upp den från bussgolvet. henry hette han och var från nigeria. en fantastisk människa, fick jag veta när jag bjöd honom på kaffe. han hade en otroligt öppen syn på människor som bara utländska vagabonder har. det var som meningen att det var just han som hittade plånboken. som meningen att jag skulle bjuda honom på kaffe, hacka mig igenom ett ändå väldigt givande samtal på min dåliga engelska. jag har alltid velat ha den öppna synen på människor som han har, men jag har svårt att uttrycka det i vårt konservativa svenska samhälle. han berättade att sverige är ett väldigt svårt land att vara öppen i. man får ingenting tillbaka, svenskar är för rädda. för privata och dolda bakom sina skal. han var väldigt ensam och mådde inte alls så bra som man kan tänka att en framgångsrik man med hans livssyn skulle göra. men han fick mig motiverad. det var som meningen.

jag är glad att jag vågade bjuda en främling på kaffe. det borde jag göra oftare.

...because of death.
helt jävla ofattbart.

kanske flyttar till luxemburg. har ett fruktansvärt kontrollbehov. drabbades av någonting hemskt som kanske aldrig går över. har orangea naglar igen, äntligen. vill läsa böcker. får tillbaka den där känslan som jag tyckte så mycket om. är arg och glad, gillar det. äter lite chips och myser för en gångs skull, trots att jag inte jobbar imorgon. ser fram emot kvällen då jag ska baka med gabriel. är ett skal och en hård kärna med mycket förvirrade känslor i utrymmet mellan de båda. lyssnar på modest mouse mest hela tiden. och electric president så klart. sover gott i natt.

är rätt ytlig och förvirrad. det får vara så.

lite alla hjärtans dag-ilska. att vara arg hjälper på de mest underliga sätt. det tränger bort alla andra känslor. gör det lättare att ta ett steg ut och se allt på avstånd. objektivt och inte subjektivt, för en gångs skull. mycket lättare att släppa efter och vara glad ett tag. ilskan sporrar mig. ilska och glädje ligger så mycket närmre varandra känslomässigt än hopplöshet/sadness och glädje. det finns energi i ilskan, och fyfan vad jag är beroende av den energin. ska nog vara arg ett tag.

halvkvävd. instängd. isolerad. avskärmad. men vet du? jag lever. 
ska alldeles alldeles strax få drömma hemska drömmar, förflyttas till en konstig värld som min hjärna skapar. det är fan underbart. imorgon är det day of all hearts (submit/ignore). hörde att jag kan ha kul ändå. jag kan skärpa mig.

tumblr.

återupptäckte meningen med livet när mor köpte mesost. åh. tunnbrödrullar med mesost, ett glas juice och den nya marabou-chokladen: mango. jag vet inte vad som hände, men plötsligt mådde jag bra. sjukt bra. jag ringde fyra samtal, varav ett givande. jag ska innan den här månaden är slut ha ett nytt jobb. punkt. tycker om tillfälliga gemenskaper: i väntan på bussen, i toalettkön på en pub i uppsala, på mcdonalds en torsdagkväll. ibland märks det så mycket tydligare att mängden består av individer. det känns bra då. jag jobbar imorgon. är det inte fantastiskt? jo, det är det. så jag ska vila mina ögon och somna leendes. det händer aldrig längre. 

ibland blir man lika förvånad som rädd. det är ofta så, nuförtiden.
fåglar i london. (du ser bussen?)

djur är fantastiska, verkligen fantastiska. 
(därför ska jag hädanefter försöka undvika att förtära dem)
vissla är min livskamrat just nu. hon och musiken.

en annan sak jag gillar, är han den där lustiga som kommer över ibland och ja...äter chips.
ser på tv. dricker te. löser matteproblem? ja. han iallafall. subway har hjälpt mig skapa en samling :3
mycket vackert.

tänker en del, eftersom jag inte har så mycket för mig om dagarna. undrar lite. om ett träd faller i skogen och ingen hör det, låter det då? likadant om jag rör mig men ingen ser, pratar men ingen lyssnar, finns jag då? för hela jag blir någon annan, tappar allt jag faktiskt är och slår omkring mig. hysterisk. mest hela tiden. när ingen annan är där. då kanske jag skärper mig. oftast. för då mår jag ändå lite bra. 

vill åka till london. vill åka till uppsala. vill åka till göteborg. till linköping, lund, köpenhamn, berlin, rom, venedig, prag, helsingfors, oslo, new york, wien, bort, bort, bort. söker en tillfällig bostad. där jag kanske kan få någonting gjort. att förändra någonting mer eller mindre radikalt kanske får min hjärna att byta riktning och fungera lite bättre. vafan. för många veckor har gått av det här hittills hemska året. det räcker. är öppen för alla förslag. alla källarutrymmen jag kan låna för någon månad eller så. tack.

största problemet just nu: skor.
näst största problemet just nu: sömnen.
bästa låten just nu: pg.lost – Yes I am
näst bästa låten just nu: Jónsi – Animal Arithmetic