ingenting/allting.

hade totalt glömt att jag skrev det där föregående inlägget. jahaja. min hjärna gillar inte riktigt sömnbrist. nehejnej. det gör vi något åt.
FÖRÖVRIGT är livet alldeles för bra och det går på tok för fort så jag hänger inte med för fem öre och blir arg och stressad och ledsen, trots att det är så bra. kan inte njuta av någonting med paniken i bakhuvudet hela tiden. längtar nästan tills jag är i tyskland och kan andas lite. fast egentligen gör jag inte det heller. ahfan. godnatt!

///

tänker mer än på länge. sover så mycket mindre. gråter ögonen ur mig. fryser. hatar regnet, fast älskar det. allting är så jävla lägligt, eller hur? men hur ska jag reagera nu då? hopplöshet. vill gå under jorden och inte finnas mer. träffa han med de vackra ögonen och slippa tänka. om ens han vill se mig...

alltså.

att dricka iskallt vatten ur ett varmt glas, direkt från diskmaskinen, och lyssna på god is an astronaut och frysa om fingrarna efter en fin cykeltur hem från världens finaste flicka och veta att man har någon, för det känns så mycket bättre då, som är så mycket mer än all glädje. det är lycka det. kanske. (ja men du vet: God Is An Astronaut – God Is An Astronaut, det albumet) och dessutom är min cdon-beställning på 870 gram redan skickad, så jag kanske får den imorgon OMG!!!! kameran förresten. fantastiskt fin. orange. kan inte bli så mycket bättre! den tar rätt fina bilder också. i natt ska jag sova gott och gå upp med tuppen (innan tio) för att återigen göra en legendarisk resa till vackraste åmål och kasta pengarna på fika för se, lön! dagarna springer iväg. det gör ont, men äsch.

future life.

bestämmer mig för att vara glad istället. gör brunchpannkakor (som så ofta) och åker iväg och hämtar min nya kamera! jag ska nog jogga idag också, kan vara på grund av just det, lack of training, som jag mår som jag gör. vi ändrar väl på det då. och igår kväll var en himla fin kväll. trots mitt humör. för han är fin. win! <3

I don't wanna waste your time/please don't love me.




för det värsta som kan hända är att jag mår som jag har gjort. som i höstas, den tiden då få ljus fanns nära men jag trots allt, någorlunda glatt, kämpade mig mot ett mål. som i somras, ångesten och tunneln som var så snäv att jag mådde illa och all oro och rädsla för konsekvenser. som förra våren, då allting föll isär bit för bit och krossades så det inte gick att bygga ihop igen. nu i vintras, när allt var hopplöst och 2011 såg extremt mörkt ut. och för tre månader sedan. när det radikala jag bett om inträffade och visade sig bli den värsta tragedin jag kunnat föreställa mig. och mer hopplös än så kan man inte känna sig, för det går verkligen inte att göra någonting konkret åt saken. det är ett faktum, det har hänt på riktigt. och ingenting jag gör kommer kunna ändra på någonting. det går inte en timme utan att jag tänker på det. det gnager i mig värre än någonsin och jag är så nära att bryta ihop hela tiden. och det är precis såhär, när allting blir alldeles för mycket och jag drar mig ihop till en boll, som jag har allra minst energi/impulsivitet/glädje. det drar ner mig så långt att jag föredrar att låta andra slippa se mig. för det är det värsta. hur glad jag än lyckas vara känner jag mig så förbannat falsk när jag ler eller skrattar. vill inte att detta ska påverka allting som händer, och oh, det är mycket

sae.

faller tillbaka till höstkänslor. var längesedan jag mådde såhär. lyssnar på kashmir och skriver ointressanta blogginlägg. typiskt hösten. det var bara kashmir och stars. rakt igenom. och det var så jobbigt men ändå så bra, allting. så sjukt jobbigt. och det är inte så längre, peppar peppar. inte alls på samma sätt. bara lite. och det slog mig idag. att det vänder så jävla snabbt. och om jag kan hantera det nu betyder inte det att jag kommer kunna det sen. oviss framtid. men det är spännande.

thåström.

lyssnar på thåström. det är söndag nu.



cold feet.

om tre veckor kommer jag befinna mig i ett annat land. i en okänd stad. och jag gör allting för att ta vara på varenda minut av den tiden som är kvar, så när jag misslyckas vill jag mest kura ihop mig till en boll och låta allting släppa. vill att någon ska vara här, hela tiden. för det kommer inte vara så sen. om tre veckor. jag får panik och får ingenting gjort alls. förvirrad och stressad, trots att det ändå är tre veckor kvar! tre veckor, som kommer gå så jävla fort. och allting jag kommer sakna, som inte finns där borta. som aldrig kommer finnas där. det är nog det här som kallas kalla fötter. skapade ett nytt spotifykonto, med ytterligare 20 timmar musik. gjorde en spellista. somnar snart. fint.

filled.

kom just på hur fruktansvärt ensamt det kommer bli, när jag flyttar. hur osäker jag kommer vara i ett nytt land, med främmande människor, ett språk jag inte hanterar särskilt väl och brist på andra tryggheter.
inga kalla fötter än. bara lite rädd.

taggar...


...ewan mcgregor-maraton med två fantastiska.
...tyskland vafan!
...att träffa personer jag tycker om.
...uppsala den 1 juni :) (gabriels student!)
...folk som kommer hemmmm.
...äta jordgubbar.
...inviga min hyfsat nya obadade bikini.
...springa när min höft fungerar igen.
...grilla någon kväll.
...dricka öl och äta chips!
...äta carliglass :)
...det mesta, shit! ibland (för det mesta) äre rätt bra alltså :D

ohMAN!

majestic moon made my midnight marathon magnificent

yeah, I love you.


ÖREBRO.
inlägg. problemfötter! yeah.
I love you!
kaffekick.
springa i mörkret. snart.
energi som ska dödas.
FÖRSTA JORDGUBBARNA I ÅR.
belgiska.
asgött.
fan då!
känner mig rik.
kör bil som en guuuud!
BÄST, typ. jag är. du med.
I LOVE YOU!
yeah.
mor som köper mig underkläder.
KVALITETSLIV.
dagarna flyger iväg.
snart kommer paniken.
JAFAN: Parenthetical Girls – The Pornographer
yeah. I love you.

sus&dus.

ger mig ingenting längre, det här. pappersform, javisst. återgår. köper ett spiralblock imorgon. ett fint. på coop. hähä. ja. vänder blad. avslutar ett kapitel. ja ni vet. kanske köper jag en kamera. kanske känns det värdare då.
men mina ord känns ganska onödiga och tråkiga. ger liksom inte så mycket. osammanhängande och ja, mest ingenting. vill ha kvar allt det fina, men inte här. drar mig tillbaka lite i mitt skal, integritet ni vet. jag som värnade så mycket om den. är det hycklande, månne? bloggar och håller på. ger mig. jag börjar skriva brev och dagbok istället. eller något liknande. kvalitet. för mig. och för de jag verkligen håller av. thank you. ps. känner för övrigt att det är den här låten jag vill somna till ikväll: Bon Iver – Flume ds.

vrrrr

så lustigt.

tja.
jag heter sara.
jag är 19 år gammal, bor hemma.
försöker ta körkort.
tränar varje dag.
ler varje dag.
jobbar på subway ibland.
flyttar till tyskland den 11 juni.
blir borta ett år.
älskar livet.
läser böcker.
lyssnar på musik. en hel jävla del faktiskt.
i framtiden ska jag utbilda mig.
allting är så himla bra just nu.
jag äter så mycket glass att jag kommer få diabetes.
och jag solar så mycket att jag kommer få hudcancer.
det finns värre problem här i livet :)
adjö.

firar med en .gif





för biljetterna till tyskland är köpta!




cancellation!

(alltså vad är grejen, blogg.se?!)

jag läser en fantastisk bok btw. hemligt vilken. 
I'm the happiest and the saddest I've ever been in my whole life.
jag har aldrig mått såhär bra. tror jag. shit.

storytelling.

det blir inga bilder. ingenting.
jag hatar när saker rinner ut i sanden.
det vet du kanske. ni. allihop.
hatar livet. man missar så mycket när man lever.



HAHA. 
nej.
det är som så att jag älskar att leva, och jag älskar mitt sätt att se på livet. jag älskar alla möjligheter som finns och att jag kan vända vilken besvikelse som helst till någonting positivt. jag älskar att jag har fungerande ben som kan springa i vackra städer och spela volleyboll och dansa i evigheter. jag älskar att jag är fri och kan åka iväg till tyskland snart, hur mycket det än pirrar i magen. jag älskar att jag ser fram emot imorgon och att jag ska få träffa en av de bästa som finns.

det som är nu.

jag har en spellista som heter så. som byter färg och form då och då.
men det är så olika. så stört jävla olika. allting släng som, blir annorlunda, större, märkligare, farligare, försvinner längre bort eller kommer så obehagligt nära. 
njuter lite. av det som är nu. 
det som är nu, just precis nu, består av en tickande väggklocka, ett alldeles för stort äpple som man egentligen borde äta till lunch, en påse med barbi-Q chips och en lugn känsla i magen som låter mig njuta. trots att jag ska upp med tuppen imorgon.
ska njuta av varje sekund, precis det ögonblicket den är.
som jag gjorde (på tal om tupp) den morgonen i grekland när jag bestämde mig för att springa. tidigt, tidigt. innan någon stigit upp (inte ens solen) och tupparna precis började gala.
eller som jag gjorde idag, på promenad med finaste gabriel. 
ska försöka att inte stressa upp mig. hetsa mig till att ta vara på tiden, för den kommer inte tillbaka. men det är ju så. så jag alltid tänker. det som driver mig, ibland. hetsar mig. att sova känns ibland som att kasta bort timmar. om man inte sover bredvid någon. och det gör man inte. men just i natt känner jag på mig att jag kommer sova fantastiskt gott.

(jag är så full av ord att jag snart skriver en bok. den ska handla om dig.)

magisk öken.

klunkar i mig det enda téet jag kan tänka mig att klunka.
hoppas innerligt att loratadin hjälper mot mina rinnande ögon samt näsa.
fast hoppas ändå inte för jag vill inte vara allergisk mot våren.
lyssnar på musik som får mitt huvud att förbereda sig för att sova.
noterar att jag har 7 h och 48 min speltid kvar på spotify den här månaden.
suckar (det är dyrt att leva). ler (det är det värt).
svarar på mail. sådana från bästaste vänner, nya bekantskaper och tyska, manliga, blivande arbetsgivare.
ska se senaste avsnittet av hur jag mötte er mamma.
måste läsa ut kapitlet i min vackra bok.
vill så gärna sova ut i natt och vakna utsövd och oförkyld och oallergisk imorgon.
längtar efter en riktigt lång springtur.
verkligen. hur man börjar en dag på bästa sätt. ja. verkligen.

göteborg/valborg/subway/halkbana.

jag kommer på mig själv med att le mest hela tiden. jag måste skriva ner det så jag inte glömmer bort det. och ingen annan missar, för den delen. eller går det att missa? jag kan inte låta bli att tycka om så himla mycket. älska livet, att jag lever. trots allting. allt som stoppar mig. just nu vill jag bara handla efter hjärta och pirrande mage, slippa tänka konsekvensetiskt och praktiskt, fyfan. om ens tänka alls. jag vill inte riktigt. vill sitta med en vän på en mur och dricka öl. det händer. älskar det ända ner till tårna. vill andas in vårkvällar med personer jag trivs så förbannat bra med, grilla ost och skratta tills käkarna går ur led, sova dåligt och vara bakfull på jobbet med de vackraste ögonen som en minnesbild som hela tiden får mig att le lite större, dra dåliga skämt med en körlärare som gör mig till en fantastiskt bra förare, springa löprundor på främmande stigar och utforska nya områden med den jag allra allra allra helst vaknar upp med dagen efter (läs: sophia).
tar vara på tid.
som de sjöng. de som var så bra.
ler en extra gång. absorberar varje lukt extra noga, alla människor, platser, känslor. tar vara på allting. det är så sjukt fint så jag tror jag dör. det är det värt.

bilden är tagen av och hämtad ifrån min fru: Sophia. du hittar mer bra där, för hon är bäst!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0