ljudet av en frys, ett antal kylar och otroligt bra musik som strömmar ur högtalarna omger mig i nattens mörker. stillheten i staden är påtaglig då inga bussar går. det är för tidigt. eller för sent. jag vet inte riktigt. jag har vänt på dygnet. om tio minuter går första bussen som ska ta mig tillbaka till ön. jag ska få sova några timmar, tills ljuset och ljuden väcker mig igen. min mage tycker inte alls om att leva som den har gjort de senaste dagarna. det är inte bara dygnsrytmen som oroar utan även tankar jag sluppit så länge. som kommer tillbaka. ovanligt otåligt väntar jag på vändpunkten. jag vill inte gräva mig djupare ner. kommer närmare nätterna, stör balansen mer än vanligt och mår därefter. jag finns inte på riktigt längre.